En titt i backspegeln

Det blir lite bakvänt

by on Feb.22, 2015, under En titt i backspegeln

En titt i backspegeln blir lite bakvänt då jag uppdaterar det äldsta först. Därför har jag ändrat publiceringsdatum så att fortsättningen alltid kommer under även om det alltså är ett tidigare datum.

Kommentarer inaktiverade för Det blir lite bakvänt more...

En titt i backspegeln

by on Feb.21, 2015, under En titt i backspegeln

15022102
När jag ibland tänker tillbaka och ser i backspegeln så har jag konstaterat att jag har hållet på med ”Blåljusnyheter” i 48 år i vår. Jag började ju när jag var drygt 13 år och jag minns såväl hur jag följde med min far till Cyba Hobby som butiken hette och som låg på Kristinagatan. Istället för att vara ute och fara så fick jag kika om jag ville ha något i butiken. Där fanns det en liten dosa knappt så stor som tändsticksask. Han bakom disken berättade att om man kopplade in de på en vanlig radio så kunde man höra vad poliserna gjorde i stan. Den kostade några tior tror jag men på den tiden var det mycket pengar.
Efter bara några dagar så blev det ett större bråk vid en krog vid torget inte så lång från där jag bodde och jag sprang iväg nyfiken som jag var för att titta förstås. En radiojournalist kom fram och undra hur jag visste det. När hon fick reda på hur så talade hon om att jag kunde tjäna pengar på det också i fortsättningen.
Å tipspengen då var kanske 5 kr per tips om de använde det vill säga. Men ibland damp det ner en liten utbetalningsavi och inte blev jag ledsen för det. Mina föräldrar och min mormor som jag bodde hos gillade det kanske inte lika mycket eftersom det där med skolan inte blev lika viktigt längre. Jag hade ju ett ”jobb” jag var tvungen att sköta.
När vi sedan flyttade upp till Vilbergen och jag gick i högstadiet så var ju Brandstationen precis utanför skolan och det gjorde ju saken inte bättre. Dessutom hade jag införskaffat mig min första kamera.
Att få gå på toaletten gick läraren på i början men när han upptäckte att jag blev skitnödig varje gång signalerna vid brandstationen lät så ställde han sig vid klassrumsdörren för han hade fått erfarenheten av att jag inte återvände till skolan när jag väl försvann.
Nu var det ju sån tur att vi hade skolsalen på bottenvåningen och fönstren gick snabbt att öppna och då han stod i dörren så fick väl jag ta fönstervägen. Behöver jag nämna att mina betyg inte var så värst bra och det där med Ordning och Uppförande stod det INTE något A i alla fall kan jag väl säga.
När jag gick i nian hade jag lyckats fixa jobb på Östkvarten som dåtidens lokalradio hette. Jag började 06,30 och slutade 08.00 å sen började jag 17 och slutade 22. Lönen var väl inte så värst bra men pengar tjänade jag ju och skolkfrånvaron steg eftersom jag hann ju aldrig i tid till skolan eftersom jag jobbade vid Folkets hus där radion låg på den tiden och skolan låg där brandstationen ligger idag. Å skolan började ju med en morgonsamling kl 08 varje skoldag i aulan. Jag visste ju vad som väntade. Min lärare Per-Olof Sköld spanande vid ingången till aulan och så fort han såg mej så tog han tag i mej och fråga vad anledningen var att jag kom försent. Varje gång fick han höra att jag var ju tvungen å sköta jobbet också. Han fick i alla fall under min skolgång aldrig reda på att jag faktiskt talade sanning. Men han var rätt schysst ändå för jag blev ju bara uppkallad till rektorn några få gånger.
Men trots allt lyckades jag väl reda upp Ordning och Uppförande i avgångsbetyget när jag slutade årskurs 9. Men de övriga betygen i ämnena var inte mycket att skryta med.  Så missnöjd var jag ju när jag fick se betyget så det knölade jag ihop och slängde till läraren med orden att han kunde behålla det. Sen gick jag därifrån.Men på den tiden var inte betygen så viktiga. Ett par dagar senare så fick dock min far följa med upp till skolan och betala de skolböcker jag eldat upp på skolgården i protest för mitt dåliga betyg och samtidigt återfick jag mitt vid det här laget skrynkliga betyg åter i min hand. Siffrorna i betyget hade tyvärr inte ändrats sedan jag höll det på examensdagen. När jag slutade nian så hade jag redan fortsatt jobb på radion över sommaren och på hösten fick jag ett annat jobb. Det var bara att vara lite på sig så fixade man jobb utan problem. Ingen frågade sån tur var efter några betyg :)
Min första bild som jag sålde var på en VW folkvagn och en Spårvagn på Oskar Fredriks bro idag även kallad Saltängsbron. Givetvis cyklade jag till händelserna på den tiden då jag ännu inte fått någon moped. Bilden sålde jag till Norrköpings Tidningar / Östergötlands Dagblad som på den tiden hade sin redaktion på Hospitalsgatan. Tyvärr minns jag inte hur mycket man fick för bilden men betalt fick jag eftersom jag fortsatte på min ”blåljusbana”. Jag kan väl nämna att jag träffade min lärare för kanske 15 år sedan. Han log och hälsade glatt på mej. Han hade INTE glömt mej och det kunde jag ju förstå. Något som han dock inte förstod var dock hur jag kunde komma så långt i livet som jag gjort. Han hade både hört mig i radiointerjuver, sett mej på tvn och läst om mig i tidningarna. Ett företag med då 5 anställda och hus. Han bara skrattade. Han undrade om jag kom ihåg stölden……
Var väl ingen stöld igentligen men vi var på skolresa till Stockholm och på bussresan kom jag på att jag inte hade cykeln till skolan och jag ville inte gå hem till Vilbergen. Läraren bodde ju i Skarphagen ungefär lika långt bort. Så innan jag gick av bussen minns jag att jag ropade till honom  ”Jag tar din cykel hem Skölda” för jag visst var han hade den stående och på den tiden behövde man inte låsa cyklarna eller…
Klart jag hoppade ur bussen snabbt och upp till cykelstället. Tog hans cykel och trampade hem. Morgonen därpå så stod han i Aulan och inväntade mej. Denna gång med frågan ULF var är min cykel ? Jag var väl lika rapp i käften då som nu så svaret kom blixtsnabbt. Där du ställde den igår antar jag. För jag cyklade givetvis på hans cykel till skolan och ställde den där den stod när jag tog den. Att jag sedan fick gå hem på eftermiddagen spelade mindre roll tydligen för mej.
Efter sommarens några månader som springshas så lyckades jag få jobb på Folkbladet som låg på Idrottsgatan i Norrköping men om fortsättningen skriver jag en annan dag.

1 Comment more...

Folkbladet nästa

by on Feb.20, 2015, under En titt i backspegeln

15022203
Runt 1969 fick jag av någon anledning jobb på Folkbadet Östgöten som då låg på Ektorp. Jag fick börja som kopist som det hette och framkalla film, bilder och även skicka iväg telefoto. Man satt i ett foto i en maskin å så lät det som fan rent ut sagt när valsen snurrade runt men efter några minuter så fanns bilden i Stockholm. På den tiden var inte tidningarna av samma kvalite och jag fick varje dag även gå ned med klisheer till något företag i närhten som gjorde bilderna klara så de kom med i tidningen.
Någon Fotograf var jag alltså inte på den tiden eller…..
Jag minns så jäkla väl mitt första fotojobb som anställd.  Jag hade som vanligt börjat tidigt på morgonen och det gick larm på polisradion om en brand i Fyrby koloniområde. Vem ska åka ropa de från redaktion. Ingen svarade för någon fotograf hade inte börjat ännu.
Rätt som det var störtade morgonchefen in på vår fotoavdelning och frågade om jag hade kameran med mej och givetvis hade jag det. Men att åka moppe skulle ju ta alldeles för lång tid så han ropade på en gammal reporter som jag tror hette Hertzman och han fick bli min privata chaufför för dagen. Sen blev det fler bilder och när jag inte jobbade så fotograferade jag och jag är till 99 % säker på att just bilde här ovan är tagen av mej. En bil som fick sladd och hamnade i entrén på mitt jobb.
Det var kul jobbet men så dog min mormor som jag bodde hos i Vilbergen och jag kunde inte bo kvar i lägenheten då jag var för ung. Jag fick flytta hem till mamma i Söderköping. Var ju lite ovant då jag aldrig bott hemma tidigare.
Men mamma kände en som pendlade mellan jobbet i Norrköping och bostaden i Söderköping, kanske jag kunde få åka med honom. Visst fick jag det bara jag inte missade honom för då åkte han vidare hade han sagt. Å det funka ju men jag minns en gång.
Snön vräkte ner och det tog längre tid än vanligt för mej att springa ner från Folkbladet till vägen mot Söderköping när jag slutade klockan 22.00 så jag missade helt enkelt min skjuts. Vad fanns det för val. Någon mobiltelefon var nog inte påtänkt vid den tiden så det var bara till att börja gå……
Jag minns så djävla väl att jag gick och det var riktigt blåsigt och kallt ute och när jag kom nära Tingstad så såg jag en bil, den saktade ner och när den precis glidit om mej såg jag att det var en polisbil. TUR tänkte jag och trodde att de skulle stanna men nääää…. Det var bara fortsätta gå. Jag vet att min mor vakna när jag kom hem sent på natten för det tog några timmar att gå till Söderköping men jag gick.
Frusen, kall och blöt kröp jag nog ner under täcket och jag somnade nog direkt. Det var då min mamma börja prata om att det nog inte skulle fungera att jobba kvar på mitt ”framtidsjobb” som jag så gärna ville.
Så jag började söka jobb i Söderköping. Å jobb gick det att få på den tiden. Jag började som Bensinstationsbiträde på Shell vid Fix som det då hette. Ett företag som låg mitt emot Shell och som tillverkade strumpor, barnkläder m.m. Jag minns min sista dag på Folkbladet Östgöten ja det är ju preskiberat nu. Hur någon köpt med sig sprit i massor och när tidningen var klar hade vi en rejäl fest på redaktionen. Å ärligt talat minns jag inte om jag tog mig hem den natten eller om jag sov över på tidningen i soffan. Men jag minns än i dag att det var förbannat kul.
Men där tog mitt fotograferande tillfälligt slut för jag kunde ju inte gärna springa ut från kassan å dra iväg på något fotojobb. Men om det skriver jag en annan gång.

Kommentarer inaktiverade för Folkbladet nästa more...

This is RAKALAP themes

I hope you like it :)

You can change this widget in your themes option.